2013 har hittills varit det bästa jag varit med om, jag har slutat umgåtts med folk som jag klarar mig bättre utan, no offense, men det är bevisat - jag mår bättre nu än förut. Dvs att jag klarar mig bättre utan dem. Jag har hittat världens bästa person att hänga med. Det var en "change-up-situtaion". Jag "byter ut" folk, sakta men säkert. 

Och all den ångesten jag får av alla situationer jag sätter mig i. Herregud, det är egentligen ingenting dåligt jag gör, fast min hjärna bygger upp senarior där allting är värre än vad det borde. Allting jag gör, har jag en början, ett mitten och ett slut på. Men ändå ska jag bygga upp en egen historia om allting efteråt som ger mig själv ångest. Herregud, vad fan händer med livet ibland. Jag är 18 år, jag har ett bra jävla liv, Jag tar snart studenten och flyttar långt som fyfan här ifrån, därför kan jag sätta mig i skiten här, va en feg jävla fitta och dra sen. Inga problem, det är framtida Hanna H som får ta tag i det. Låter helt sjukt hur jag resonerar, eftersom jag säger emot mig själv i princip varje mening. men allting har väl en förklaring i mitt eget huvud. Jag är en sjuk person, men på ett bra jävla sätt.